Tomt.

Att allt kan vända så otroligt fort och bli skit på bara en sekund. Varför blir det så överhuvudtaget? Jag har kommit på att det är bra onödigt att hoppas och vilja att någonting ska hända. I mitt liv så är det sällan de bra sakerna händer. Jag känner mig så pressad och utsatt. Vart fan ska jag ta vägen och vem ska jag skylla på egentligen? Allt känns så osäkert och jag har ingen lust att ta itu med allting! Jag är så trött på tamigfan allt så jag har lust att skrika ut och ta slut på all luft som jag har i lungorna. Jag känner mig så besviken och borttappad! Vad är jag arg på egentligen och varför är jag arg?

Jag skriver alltid samma skit om och om igen. Men jag vet ingen annanstans som jag kan uttrycka det bättre än på just bloggen. Jag har inte heller någon som verkligen förstår och som jag kan prata med om allting. Tänker på hur få bra vänner jag egentligen har. Det var längesedan jag umgicks med en vän helt spontant utan att det egentligen var planerat. Allt måste planeras numera och jag är så trött på det. Det känns som att jag flyter runt i ett svart hål, helt ensam! Jag är bara ett huvud och resten av min kropp är totalborta. Vart fan är mina fötter och händer? De finns inte. Jag flyter bara runt i det där svarta hålet med bara mina tankar. Jag kan inte avsluta det heller utan jag är tvungen att vara kvar här. Fyfan vad trött jag känner mig. Nej, inte trött. Utmattad!

Trött på folk som snackar skit och lovar hit och dit och man fastnar i diket där man tror på vad de säger. Skulle en person säga något till mig som låter vettigt så tror jag på det. I nuläget känns det som att jag borde ignorera allt folk säger eftersom att det sällan är så att de faktiskt menar vad de säger och kan hålla sina löften. De som inte kan göra som de sagt kan ta sig i röven och faktiskt dra åt helvete. Så tycker jag just nu och det håller jag fast vid, hårt!

Jävlar vad jag tappar hoppet om folk numera. Vem fan kan man lita på? Jag känner mig väldigt vilsen och borta nu. Jag vet inte heller hur jag ska hitta mig själv. Är det så att jag faktiskt är den enda personen jag kan lita på i nuläget? Jag har ingen aning.. Men jag har klarat mig hela livet ensam och jag lär kunna ta mig igenom det här också. Jag klarar mig galant.