Closer..

Det faktum att jag sitter och stortjuter och jag har gjort det sedan igår om man rundar av det lite får mig att må ännu sämre. Jag har sådan ångest och jag mår dåligt över att veta hur fel jag egentligen gör som hoppar över skolan i ett år. Vuxna säger att jag borde skärpa mig och ta tag i det istället för att ignorera alla problem. Ungdomar håller med mig och säger att de förstår precis hur jag känner och jag mår bara dåligt. Att jag inte har någon att prata med om det hela gör det bara ännu värre. Jag ringde D i Kreta i fyra minuter och det kostade inte ett skit vilket kändes bra. Bara en vecka kvar..

Jag får höra hur besvikna mina föräldrar blir och hur jag förstör allt för mig själv. Hur ska jag kunna ta mig upp om ingen räcker ut en hjälpande hand? Det hela känns så värdelöst och jag förstår inte varför jag försöker och varför jag fortsätter kämpa. Jag skulle bara kunna lägga mig och invänta mörkret utan att känna någonting. Jag vill vara domnad, jag vill inte se vad som händer och jag vill absolut inte känna någonting. Det känns som att jag inte är ämnad att göra någonting. Sluta ge mig sådan ångest, världen. Jag mår bara ännu sämre.. Vad fan ska jag göra?