Arg utan anledning..

Jag har känt mig ganska grinig och svår att handskas med på sistonde. Jag vet faktiskt inte varför jag är förbannad men det kan ha att göra med att det blir sällan som jag vill. Har jag planerat något så blir det alltid tvärtom. I början så är jag irriterad vilket sedan går över till att jag är riktigt förbannad och klagar på folk. Sedan slutar det med att jag grinar. Det är fas ett, fas två och fast tre vilket är den värsta.

Varför är det så att man alltid blir så förbannad och besviken när det aldrig blir som man vill? Nu hade jag planerat något med en människa och vi skulle ha gjort något som bara två personer ska involvera egentligen men nu har det resulterat i att två personer till har hoppat på tåget. Jahapp, det var det liksom. Jag känner mig så tom. Jag har verkligen lust att skrika på den här människan som gör tvärtemot vad jag säger. Jag blir så förbannad! Jag tycker mycket om att umgås med flera människor samtidigt men jag uppskattar verkligen de där få tillfällena då jag är ensam med en person som jag gillar. Men nu blir det inte riktigt så. Hur som helst.

Nu ska jag sköta mitt så får de andra sköta sitt. Jag har fått erfara många gånger att det inte är någon idé att planera då det aldrig blir som man, just det, planerat! Idiotiskt egentligen. Jag faller ner i samma fälla om och om igen och jag blir lika förvånad varje gång det sitter en rävsax runt min fotled.

Jag har många gånger undrat om jag ska vara ensam eller spendera mitt liv med andra människor. Jag har faktiskt ingen aning just nu. Det är sådant som märks. Jag är ung och lär ha många partners innan mitt liv dämper ner i gruset. Det kanske är så att all kärlek bara är tillfälliga romanser.. Jag har faktiskt inte en aning, som sagt..