Så underbart vacker.

Nu har jag kommit hem till kära Katrineholm igen. Men jag är ensam, tyvärr. Hade hoppats på att älskling skulle följa med mig hem så att han kan jobba imorgonbitti men han mådde inte bra så han fick stanna kvar i Högsjö. Först blev jag förbannad, han kunde väl för fan må dåligt hemma hos mig med! Men jag förstår att han hellre är hemma när han inte mår bra. Det känns alltid tryggast så och nu är jag inte förbannad, jag känner bara med honom. Jag vill ju att han ska må bra och det är han värd också. Hur mycket skit som än händer så är han värd guld, han förtjänar all lycka och alla fina ting som finns i denna värld.

Det finns vissa människor som har påpekat att jag ständigt skriver om min grabb och hur mycket han betyder för mig och folk blir väl trötta på skiten! Jag tycker dock bara att det är underbart. Det folk måste förstå är att jag skriver om honom för att han gör mig glad och lycklig. Jag skulle inte ägna tid åt att skriva fina ord om honom om han inte gjorde mig glad eller om han sket i mig totalt. Sådana personer ägnar jag inte tid åt. Men som tur är så är han en underbar person som jag skulle kunna göra allt för. Eller okej, nästan allt. Jag skulle kunna hoppa bungeyjump, äta bläckfisk, bada isvak eller vandra i öknen om han bad mig. Men bara inom rimliga gränser! Någonstans får man fan dra en tydlig linje.

Resten av min kväll ska jag spendera i sängen och i duschen. Känner mig snuskig och jag luktar, den stanken ska jag gott och väl tvätta bort sen. Huhu! Dags att dra sig ifrån den laptop som förgyller mitt liv. Det är faktiskt en dag imorgon också. Püss på er, trogna läsare!