Fan, jag längtar till och med.

Det är söndag och jag är fortfarande kvar i Högsjö. Dennis sitter och kollar på sin stora baotatv! Det är Wipeout som gäller och jag håller mig passiv med Wipeout-avgudandet, sitter alltså hellre här och konverserar med trevliga människor än att sitter och skriker på de som inte tar sig över de stora bollarna. Öhe! Käkade lite pizza förut och den lade sig fint i magen. Capricossia med vitlökssås, dreggel. Hör hur killarna stojar runt i det andra rummet och jag är helt ärligt glad att jag inte är grabb. Det är absolut inte min grej och jag är lycklig med mitt kön. När Dennis polare har bestämt sig för att det är dags att gå hem så ska jag ta en dusch tillsammans med min älskling, bädda ner mig i sängen och mysa järnet. Marcus kom ju hit igår och han har varit med oss sedan dess. Jag har inget emot att Dennis har vänner när jag är här men jag kan känna mig en gnutta ensam lite då och då. Jag klagar dock inte. Eller jo, det kanske jag gör men jag överlever ju.

Jag skulle ha åkt hem förut men så blev det ju inte. Känns dumt att jag fortfarande är kvar här men när D ber mig att stanna så har jag inte hjärta nog att säga att jag vill hem. Det kanske blir så att jag ringer mamma och pappa trots allt, så att någon av dem får hämta upp mig. Det går en rimlig buss från Högsjö till Katrineholm på söndagar och den tog jag ju såklart inte. Men mamma ringde och erbjöd sig att hämta mig, känns dumt att de ska behöva göra det men ibland så vill jag bara vara hemma. Men nu när D ska börja jobba med min mamma och pappa så kommer han spendera mycket tid med mig och det börjar nästa vecka! Åh vad vuxet det kommer kännas; jag gör mig iordning på morgonen för att gå till skolan och han gör sig redo att åka och jobba. Fan, nu är det bara egen lägenhet, barn och hund som fattas. PRECIS så känns det nu om jag ska vara helt ärlig. Men visst känns det lite halvmysigt ibland!

Nu står D lutad över mig och det ser jag som ett tecken att dra mig vidare till rummet bredvid. Jag får helt enkelt sitta där, ta mig mellan benen och sitta som en man och STÅ UT. Stackars mig, jag som trivs med att vara brud. Åhnej, får väl bara anpassa mig helt enkelt. Püss!