Ingen bra födelsedag.

Just nu så är jag så himla deprimerad som man kan bli. Jag är ensam, trött och känner mig otroligt sårbar. Det känns piss att jag är ensam på min födelsedag och jag är riktigt förbannad på D som inte är här. Han åkte förut och då kändes det okej, klart att han ska få åka hem om han vill men nu mår jag bara dåligt för att han inte är här. Han skulle komma hit ikväll igen eftersom att han skulle ha jobbat imorgon. Att tårarna rinner är ingenting ovanligt för mig men jag ska inte behöva vara ledsen på min födelsedag. Men jag får sätta mina behov åt sidan eftersom att D måste få gå ut och roa sig om han vill det. Han ska på fest ikväll och det känns bara orättvist. Jag har ingen lust att sitta själv, äta min förbannade choklad och vara ledsen. Jag orkar inte med det helt enkelt! Och inte är det heller någon vän som kommit hit och grattat mig. Jag trodde att det skulle bli av, men jag antar att jag hade fel. Just nu känns det som att den här dagen bara är ett stort misslyckande och jag mår riktigt dåligt. Jag är så låg som man kan bli. Det är vid dessa tillfällen som man önskar att man hade vänner runt omkring sig ständigt. Men det har inte jag. Antar att det är mitt eget fel. Jag kanske stöter bort allt som betyder något för mig. Skitsamma, nu mår jag dåligt och ska ältra i min ensamhet. Ingen kommer höra av sig till mig idag och det är helt okej. Jag är obetydlig.