Jag mår jätteilla, jag har käkat fil två gånger idag. För de som har läst min blogg tidigare vet att jag är känslig för laktos, speciellt filmjölk men jag kan bara inte hålla mig ifrån det. Så nu mår jag inte speciellt bra. Dennis får stå ut med mina gaser inatt. Men det är lika bra, jag får alltid stå ut med hans buller och bång. Min bränna har blivit aningen bättre nu. Dels för att den har gått ner och dels för att jag har haft på något underbart från Garnier som man ska ha på sig efter man har solat. Det luktar gott och det svalkar skönt vilket är fullkomligt gudomligt efter två dagar med ren och skär smärta.
Jag är ganska trött och jävlig nu, D ligger redan i sängen och väntar på att jag ska göra honom sällskap om jag får gissa. Det ska bli skönt att sova, men eftersom att det svider så förbannat så kan jag inte lägga mig på något bra vis. D får helt enkelt pussa bort all smärta. Han är så bra på det. Så fort något är skit och jag har ont så tröstar han mig så jag har lust att gå genom jorden, så otroligt bra är han. Sist jag hade min röda vecka så kunde jag inte röra mig för fem öre. Han servade mig med thé och mat, allt jag bad om. Jag älskar honom verkligen. Min man!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar