torsdag 18 juni 2009

Pust, suck och dö.

Klockan är snart halv tolv och jag kanske borde hoppa i bingen men jag har faktiskt ingenting som jag måste kliva upp tidigt för imorgon så jag kan lika gärna sitta uppe sent och vakna sent. Same shit, different name. Väntar förgäves på att en viss pojkvän ska ringa men han tycks aldrig kunna hålla det han lovar. Det är det jag stör mig så jävla mycket på när det gäller vissa människor, de lovar, lovar och lovar men allt blir bara skit så fort de lovande orden kommer ur käften på dem. Man vill bara trycka tillbaka dem i munnen på dem och försäkra sig om att de ord som inte betyder något kommer ut igen.

Jag kanske verkar som en jävla surkärring just nu men det struntar jag i. Jag känner för att klaga och det här är min klagomur lite till och från. Man stöter alltid på människor som man tror är så bra, som man kan lita på. Efter ett tag så inser man att man har fel och man vet inte vad man ska ta sig till. Därför är det svårt för vissa att börja lita på folk hipp som happ när man vet att det kan gå åt helvete redan från första stunden.

Jag fick lära mig fort att inte lita på folk som jag inte la hela mitt hjärta i. Fast det är klart, det man ger får man sedan kastat tillbaka i ansiktet som en påse skit. Jag är inte en sådan person som lägger all min tillit i en människa som jag knappt vet är kapabel till. Sedan är det väl kanske så att jag är ganska skeptisk till folk och deras förflutna. Vet jag vad de har gjort tidigare så har jag svårt att tänka mig att det INTE skulle kunna hända mig. Jag menar, har man gjort det förr så har man alltid den tendensen kvar i kroppen som kan göra att man gör det ännu en gång och det skrämmer skiten ur mig.

Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut av det här inlägget. Det kanske förklarar varför jag har så svårt för att öppna upp mig, låta människor komma mig så nära som jag önskar. Men jag hoppas att jag kan komma över den delen av mig själv någon solig, molnig eller regnig dag. Allt kommer lösa sig om man tror på det tillräckligt mycket. Det är alltså tro och hopp jag behöver nu.

Inga kommentarer: