Bra självförtroende har aldrig varit min grej. Visst har jag tagit itu med det och försökt bygga upp det men det går inte som jag har tänkt mig. Tycker hela tiden att jag är alldeles för ful för mina vänner och för min pojkvän. Varför tänker jag sådana idiotiska tankar? Jag är inte den som får höra att jag är tjock och att jag borde gå ner i vikt, tvärtom. Flera gånger om dagen så får jag höra att jag är alldeles för smal och att jag borde äta mer. Jag äter flera gånger om dagen och äter jag mer så kommer jag spricka och till slut dö. Att få höra att jag är så smal smickrar mig inte utan gör mig bara mer äcklad av mig själv. Jag vill inte höra att jag är fet eller alldeles för smal. Varför kan jag inte bara vara alldeles lagom istället för lite? Jag har jobbat med mitt självförtroende sen jag kunde tänka själv utan någon annans hjälp. Det är tufft och jag måste säga att jag varje dag önskar att jag var någon annan, att jag såg annorlunda ut.
Jag är inte perfekt och det vet jag. Jag har fula tuttar, skitful röv och korta ben som jag önskar var längre! Jag kritiserar inte mig själv, jag säger bara vad jag inte tycker om och vad jag skulle vilja ändra på. Jag är annars så positiv och försöker vara glad. Men att se mina snygga vänner gör mig förbannad, jag önskar att jag var lika snygg som de är. Att jag dessutom har en toksnygg pojkvän gör mig också förbannad. Fan, han är så jävla snygg så jag snart går i taket. Jag borde inte ha en snygg pojkvän med tanke på mitt självförtroende. Han säger hela tiden att han tycker att jag är söt och snygg oavsett hur jag har håret eller hur jag ser ut. Till viss del tror jag honom, till viss del tror jag att han bara säger så för att göra mig glad. Men med tanke på att han är den mest ärliga människa jag känner så tror jag på det han säger. Skulle han tycka att jag är ful så skulle han säga det. Som de flesta killar säger; jag skulle inte vara tillsammans med dig om inte du såg bra ut.
Han säger hela tiden att jag har snygg kropp, fina kläder och snyggt hår. Han ger mig komplimanger och säger att jag är söt, gullig och skitsnygg. Det betyder mycket för mig och att han säger det är guld för mig. Det är som att ha födelsedag varje dag och vara lika lycklig varje dag. Jag önskar att jag kunde hålla om honom nu, kyssa honom och säga hur mycket han betyder för mig och hur glad han gör mig. Han gråter när jag gråter, han skrattar när jag skrattar, han blir sur när jag är sur. Han gör mig till en bättre människa och att han faktiskt finns där för mig gör mig så otroligt glad så jag knappt kan beskriva känslan. Sitter här och är helt varm i hela kroppen när jag tänker på honom. Det pirrar fortfarande i kroppen så fort hans ansikte hamnar framför mina ögon. Han är allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar