Jag tänker tillbaka på min barndom och minns hur var det bra. Jag plockade blommor på våren och gjorde snögubbar på vintern. Hoppade i lövhögar på hösten och badade i balja utomhus på sommaren. Allt var bara så fint och underbart! Då skulle man aldrig kunna tro att man skulle få några som helst problem i hela världen. Man skulle klara sig genom livet utan problem om man skulle fortsätta vara barn. Tänk dig att fascineras av minsta lilla sak och uppskatta allt kul som sägs. Då man sprang runt naken på tomten ute på landet i Österåker. Brogetorp var mitt paradis och jag ville inte flytta därifrån. Jag minns våra två katter Prosten och Smulan. Jag minns även våran boxer Gastor som dog av cancer. Jag minns våran senare hund Simba som vi sålde när vi flyttade ifrån Österåker och katterna sköt vi eftersom att de inte skulle klara av att anpassa sig i Katrineholm, nästan mitt i innerstan. Jag minns hur jag och min syster alltid brukade leka en massa roliga lekar. Vi hoppade i sängen och var rebelliska! Vi badade balja och gungade. Vi cyklade och tävlade om vem som skulle komma först. Eftersom att hon är två år äldre än mig så var hon både snabbare och större. Jag fick snällt komma sist i alla lopp. Jag saknar min barndom och uppskattar den verkligen. Det var en bra barndom och jag minns knappt att mina föräldrar bråkade någon gång. De kanske tjafsade om vem som skulle åka och köpa mjölk men mer än så var det nog inte. Jag tackar mina föräldrar för att de har uppfostrat mig, min syster och resten av syskonen så bra! Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar