Helvete i havet vad jag är trött. Önskar att jag hade sovit hela dagen så att man orkar med att leva överhuvudtaget. Känner mig lite halvtrött på det mesta. Men en kväll med mina bästa vänner gjorde mig gott. Åkte till Arvid vid sju, där var Julia, Oskar och Johnny och Arvid såklart. Men efter ett tag så ville Marina göra oss sällskap! Det var riktigt roligt att träffa henne igen. Jag har haft en riktigt trevlig kväll med massa skratt samt lite gitarrspelande med sång. Killarna fick stå för gitarrdelen och jag för sångdelen. Eftersom att jag oftast isolerar mig hemma de dagar som jag inte är i Högsjö så var det bara så skönt att komma ut och bara umgås!
Imorgon så ska jag ju till Asker och om jag inte får åka till Högsjö efter det så kommer jag bli fullkomligt galen. Jag vill verkligen träffa D nu! Det kliar i hela kroppen på mig och jag känner mig så himla ensam. Så fort han inte är här eller jag inte är hos honom så mår jag faktiskt dåligt. Det är sådan jag blir: jag fäster mig vid en person och jag vill aldrig släppa taget fast man är tvungen till det. Jag förstår verkligen inte varför jag blir en sådan jobbig och besatt person så fort jag är i ett förhållande. Jag vill verkligen bli av med den delen av mig själv så det skriker om det. Jag har inte lust att vara en påfrestning och jag vill bara vråla ut hur arg och frustrerad jag egentligen är. Jag försöker ge intryck av att vara en glad och harmonisk person som skulle kunna ta vilken smäll som helst men så stark är jag inte egentligen.
D är ju ute och festar ikväll och jag kan verkligen inte låta bli att vara orolig. Visst låter det patetiskt men imorgonbitti så kanske han ligger i ett dike någonstans. Vem vet, allt kan ju hända på fyllan! Men jag ringde nyss och han lät glad och söt som han för det mesta gör. Det lät som att de hade det roligt i bilen. De skulle tydligen in i stan och nu kliar det ännu mer i kroppen på mig. Då vet jag att han är max 3-4 kilometer ifrån mig vilket får mig att vilja träffa honom ännu mer! Jag vet att jag är tokig men jag är kär, det får bli min enda och mest vettiga ursäkt. Han är min baby och gör mig glad. Hallelujah för att han finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar