Det är måndag och jag är ganska slut efter helgen trots att det har varit en lugn sådan. Efter fikat med familjen i lördags så åkte jag med Andreas, Cecilia och lilla Ebba till Högsjö där de släppte av mig. Möttes av två halvnakna grabbar som satt och kollade på någon film. Där kom jag och störde med mitt eviga prat. De tog sedan på sig kläder och vi begav oss hem till Mackan. Jag spelade Guitar hero tillsammans med Dennis och han tyckte verkligen att jag sög. Han blev riktigt besviken på mig men sedan så gick det bara bättre och bättre. Med tanke på att jag inte har kört GH så speciellt många gånger så tycker jag att jag var ganska duktig iallafall. Efter en stunds spelande så gick jag och Dennis hem till honom igen. Det var sjukt mysigt! Vi såg på tv och film. Det är så otroligt skönt att vara med honom för man måste verkligen inte anstränga sig för fem öre!
Och igår så var det ju soligt och otroligt fint ute! Så vi bestämde oss för att ta en promenad till badstranden i Högsjö. Jag hade aldrig varit där och när det ändå var så fint väder så kunde vi lika gärna ta en promenad istället för att bara ligga hemma och löka framför tvn. Det var mysigt att ta en promenad för omväxlings skull. Under promenaden så pratade vi om att jag skulle åka hem och det högg i hjärtat på mig. Jag ville verkligen inte åka hem! Så jag vart tjurskallig och jag fick stanna en natt till. Han är alldeles för snäll för mig. Resten av tiden där så har vi bara tagit det allmänt lugnt. Jag vill väldigt gärna tillbaka dit nu med en gång men det är ju ganska kört om jag säger så.
Jag tycker väldigt mycket om D och han är alltid snäll mot mig trots att jag beter mig som ett svin. Bara nu i helgen så grinade jag tre gånger för att jag faktiskt mår dåligt. Pga flera olika anledningar: jag är elak, fåfäng och krävande. Han säger hela tiden att det inte är någon fara men jag märker när folk tröttnar på mig. Jag vill inte bli satt åt sidan och jag vill inte orsaka det själv. Jag kan faktiskt säga att jag älskar honom en stor del av mitt hjärta. Trots att det bara har gått tre månader så har han blivit en mycket stor del utav mitt liv. Jag är väldigt glad för det. Han står ut med mig i alla väder. Vi kan skratta tillsammans, vi kan sitta i soffan och bara tjura, men hur det än är så fixar det sig i slutändan. Men allt jag kan säga är att jag verkligen måste ändra mig. Jag vill ha honom hos mig så länge det bara går och det ska jag inte förstöra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar