LOVE.

Klockan är tio i elva på kvällen och jag vet inte vad som händer. Jag känner mig tom, ensam och trött. Som att jag skulle kunna vara var som helst och inte ens märka någon skillnad. Ingen skulle vara där och jag skulle vara ensam, så som det alltid känns. Så fort jag är i ett rum packat med människor så känns det som att jag sitter där helt ensam. Jag kan inte ställa mig upp och skrika så att folk ska lägga märke till mig varje gång jag känner mig bortom all räddning. Jag skulle kunna ligga på asfalten med rusningstrafik utan att någon skulle se att jag är där. Just precis så känner jag mig just nu. Efter all jävla onödig väntan så har jag tröttnat. Tröttnat på att inte känna mig fin. Jag är tjej, och tjejer totalälskar att få fina komplimanger men jag vill bara ha mer. Vart är alla underbara komplimanger? Jag vill bli älskad och avgudad för den jag är.

Och då undrar jag: vad gör jag här om ingen ser mig?