Min kärlek.

Jag tog den här bilden på min kära pojkvän för att pröva kameran på den nya mobilen. Det kanske inte är hans bästa pose eller bästa ansiktsuttryck men jag ser verkligen hur underbar han är. På varje bild så ser jag någon som är min, någon som jag håller av så otroligt mycket och bryr mig om till tusen! Jag känner i varje del av min kropp att han är någon jag kommer behålla en lång tid. Något säger mig att det här är mer än en ungdomsflört. Jag kan knappt umgås en sekund utan honom och jag känner hur ensam jag faktiskt är när han inte är hos mig. Jag är glad att han valde mig. Att han kom över sin osäkerhet att vara ungkarl och ge sitt hjärta till mig utan några som helst gränser. Jag är bara så glad att han existerar överhuvudtaget. Om det inte håller så pass länge som jag vill så kommer jag bara vara glad och uppskatta den tid jag har fått. Men jag ser det med positiva ögon: vi lever i nuet och jag behöver inte tänka på framtiden vilket jag alltid gör men ska sluta med. Jag älskar honom och han älskar mig tillbaka. Hur kan jag inte vara lycklig? Jag är lycklig. Punkt slut.