Ensamt kan vara bra ibland.

Under tiden som jag har och D har varit tillsammans så har jag varit ganska svår att handskas med och jag har otroligt svårt för ensam då jag alltid känner mig sårbar och övergiven. Men det känns som att jag har fått grepp om det hela och att jag har lärt mig att vara ensam och det behöver inte vara någonting dåligt. Jag har tid att umgås med mina vänner och kanske lära känna andra personer till och med! Jag brukar mest hålla mig inne och det gör jag ikväll med. Inte för att jag vill träffa människor för det vill jag gärna göra, utan det är för att jag sällan ger mig själv någon tid till att tänka på bara mig. Jag har alltid folk runt mig vanligtvis då D alltid har sina vänner runtomkring sig när vi är Högsjö.

Så fort jag sätter mig på bussen så brukar jag alltid få världens största klump i halsen och jag tror alltid att det värsta ska hända: att D ska vara otrogen, kanske hamna i något dike eller att han blir skadad på något vis. Han säger att jag sällan tänker positivt utan att jag fokuserar för mycket på det som är negativt vilket bara gör mig ledsen hela tiden. Så orkar jag verkligen inte tänka mer så jag får slå bort alla de dåliga tankarna och tänka på att han har det bra. Så länge han hör av sig till mig så har jag absolut ingenting att klaga på.

Nu när jag har hela helgen för mig själv så kanske jag ska åka till Josefin i Vingåker imorgon. Det är bara en vag skiss änsålänge, men det vore inte fel att umgås med henne och gå på fest. Jag älskar ju att snygga till mig och gå ut. Fast det blir väldigt sällan så att jag dricker och det kan vara till min nackdel ibland då jag sitter och är tråkig bland 30 andra personer som är på lyset. Men jag har aldrig haft någon vidare postitiv inställning till alkohol då jag bara mår dåligt om jag dricker. Jag tycker inte att baksmällan man har dagen efter är värd en kväll som kan vara bra men även fylld med skit. Nä jag säger nej till alkohol oftast utan håller mig till vatten, saft eller cola. Vilket som helst duger för mig.

Jag ska tänka på D och skicka alla mina positiva tankar till honom så han får veta hur mycket jag faktiskt älskar honom. Alla mina känslor bubblar över så fort jag har hans armar runt min kropp och då känner jag mig så levande och så lycklig! Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan honom just nu. Jag hade förmodligen festat alldeles för mycket för mitt bästa eller så hade jag bara suttit ensam hemma varje kväll och varje helg då allt kul händer. Han är ljuset i mitt liv och han gör mig så glad och lycklig. Jag har aldrig varit såhär fruktansvärt kär som jag är nu! Kan någon förstå vad han betyder för mig? Min baby!