Nu är jag rörd och omskakad. En vän till mig hade läst mitt inlägg om mitt tidigare förhållande och hon kände att hon var tvungen att höra av sig till mig och det gör mig väldigt glad. Trots att vi inte umgås längre och att vi knappt pratar med varandra så tog hon sig tid och styrka att skriva till mig. Jag älskar att det finns sådana människor som verkligen bryr sig även fast man knappt pratar med varandra. De som finns där när det behövs.
Ibland så mår jag fortfarande dåligt över de två åren som jag spenderade med honom och jag vet ibland inte varför jag gråter över det. Han behandlade ju inte mig bra och jag känner inte att jag vill göra det men jag gör det iallafall. Jag vill verkligen att han ska läsa det här så att han förstår hur illa behandlad jag kände mig. Men jag vill inte att han ska ha något som helst med mig att göra. Jag har ingen anledning till att prata med honom eller ens begära att han ska få veta vad jag tycker. Vi är ett avslutat kapitel och jag kan varken vara lyckligare eller gladare. Trots att vi spenderade två år tillsammans så vill jag inte att han ska se mig nu. Jag mår så mycket bättre utan honom och jag har hittat någon som jag tycker om som har gett mig mer glädje och lycka än vad han gjorde under två år. Det är verkligen det man kan kalla för lycka. Hur jag kunde tycka att lyckan var gjord när jag träffade honom kan jag inte förstå. Vi började ju bråka redan första dagen vi träffades och jag borde ha sett det som ett tecken.
En del människor förstår nog inte ens varför jag skriver det här, det var ju ett tag sedan vi gjorde slut och jag borde ha lagt det bakom mig. Men det har jag verkligen. Och jag vill inte se tillbaka. Just nu så vill jag faktiskt bara att han ska må dåligt över att han behandlade mig som skit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar