Jag mår fortfarande väldigt bra, men det är något som sitter och biter i mig. Det är så sjukt vilka tvärvändningar livet kan ta. Ena sekunden så hoppas man, och andra så är allt helt dött. Det känns jättetråkigt att jag har förlorat en vän, men jag antar att det är så livet ter sig. Det är väl samma sak som med kärlek, om du förlorar en så står tusen åter. Det som stör mig är hur det blev till slut.
Nu ska jag gå ut på "ballen" och snacka skit med syrran. Hon finns iallafall alltid kvar och stöttar mig, vad som än händer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar