Jag är hemkommen från en ganska härlig dag i skolan. Inga större ansträngningar egentligen, men att bara vara där kan ge mig en stor dos av "jagvilldö"-känslan. Hur som haver så hade jag det finemang. Först var det matematik, sedan svenska och engelska därefter. Jag hann göra mina uppgifter i matematiken och börja på ett nytt kapitel. På svenskan gjorde jag dock något förutom att konversera med mina vänner. Det är svenska, eller hur? På engelskan så gjorde jag grammatik och rättade det jag tidigare har gjort i grammatikhäftet. Efter lunchen så var det arbetsmiljö som stod på schemat och jag måste säga att jag tycker om våran nya lärare vid namn Magda. Hon är betydligt bättre än våran tidigare lärare som inte ens hade hjärta nog att stå på sig och säga ifrån när vi var för högljudda. Vi fick börja med valfria ämnen som stress, jämställdhet och så vidare. Jag valde sexuella trakasserier. Det ämnet fascinerar mig enormt samtidigt som jag vill kräkas av tanken att någon kan vara så skamfull som gör så.
Så jag måste säga att jag har känt mig riktigt duktig idag trots att jag har så mycket i huvudet just nu. Kommer jag kunna klara gitarrläxan? Hur fan ska jag göra med sånglektionen? Orkar jag ta mig ner på stan för att möta Dennis? Såklart är det sådana obetydliga saker som gör det tufft. Trots att det inte borde eller behöver vara så. Det är jag som tänker för mycket, som D ständigt påminner mig om. Är man tankspridd så har man också mycket att säga.
Jag ska just nu plocka iordning på all skit som ligger på mitt golv och sedan ta itu med gitarrläxan som jag borde ha gjort för flera veckor sedan. Nåväl, nu tar jag mig iallafall ork till det och skolan ska jag verkligen klara! Det har jag bestämt mig för. Ingenting ska komma ivägen för det. Även fast D inte är i skolan en dag så ska jag inte gå hem utan jag ska stanna kvar och göra mina arbeten.
Man ska inte ta för lätt på livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar