torsdag 26 februari 2009

Paramore - For a pessimist I'm pretty optimistic

Jag är så fruktansvärt trött på mobbning så jag skulle kunna spy här och nu! Jag kom in på en väns bilddagbok. Där fann jag en bild där det stod oförskämda och elaka kommentarer, helt enligt mig. Det är alltså folk som går i nian/ettan på gymnasiet som beter sig så fruktansvärt illa. Jag förstår bara inte. Har de inte lärt sig något vett ännu? De är runt sjutton år och då tycker jag att man bör förstå vad fan det är de sysslar med. Jag är så trött på folk som tror sig vara snyggast i världen, de tycker att de ser så bra ut så att de kan klanka ner på dem som inte ser ut precis som dem. Jag har aldrig blivit mobbad på sådant vis men jag kan förstå hur äckligt jobbigt det måste vara med folk som flåsar dig i nacken och slänger elaka ord efter så fort du går igenom korridoren. Jag är så trött på de perfektionister som tycker att hela världen ska rätta sig efter dem och ingen får vara den andra olik. Jag blir så ledsen av att veta att det är barn och unga tonåringar som går igenom det här varje dag. De ska inte behöva ta den smärtan!

Min vän är några år yngre än mig. Men för det så ser inte jag mig själv som äldre eller att jag står högre än vad hon gör. Man kan se ett tydligt mönster: mobbare ger sig på dem som är några år yngre, för då kan de faktiskt inte försvara sig. Skulle jag ge mig på och mobba eller vara jävligt taskig mot någon som är tre år äldre än mig så skulle jag säkert bli knäckt direkt pga jag inte är lika allmänbildad och har inte samma erfarenheter som en person runt tjugo år har. Varför ska ålder ha en sådan betydelse? Ålder är ingen rankordning. Det är ingenting som säger att jag kan sätta mig över en person som är tre år yngre än mig. Jag skulle aldrig få för mig att behandla någon så illa. Jag har mognat genom åren och jag kan faktiskt förstå att folk mår dåligt utav verbala kränkningar. Det är inte alla som förstår det och jag kan inte säga annat än att jag tycker synd om de människorna! Jag tänker inte lida med dem eller tycka synd om dem så pass så att jag vill möta dem med öppna armar. Jag tycker bara synd om dem för att det tar så mycket energi och det är faktiskt folk som blir äcklade av folk som mobbar. Jag är en utav dem som avskyr det. Många kan nog tycka att det har med ungdom och ignorans att göra. "Ja men de är så unga, de kommer växa ifrån det!" Men de som mobbar i ung ålder har en tendens att behålla det in i arbetslivet.

Så om du vet någon vän, bekant eller en helt främmande person som blir mobbad så finns det hjälp att ge. Att finnas där för de här personerna är otroligt viktigt och de värdesätter det verkligen. Om de faller så kan du hjälpa dem upp. Absolut ingenting är omöjligt!


Inga kommentarer: