torsdag 19 februari 2009

Duffy - Oh boy


Det här med kärlek gör mig alldeles mjuk och sårbar. Efter att ha spenderat sex underbara dagar hemma hos D så blev jag alldeles tom samma sekund som jag klev på bussen. Först kändes det bra och jag höll huvudet högt, men till slut så kom det upp ett par sorgliga låtar på ipoden och jag hade gråten i halsen. Men när jag kom hem så sysselsatte jag mig med diverse saker som att rensa ur garderoben och jag kände mig stark igen. Nu när jag sitter här och lyssnar på Duffy's Oh boy så känner jag mig tom återigen. Varför mår jag dåligt så fort jag åker därifrån? De har blivit en andra familj för mig och jag vet att jag kan åka dit om jag mår dåligt. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva men ensamheten går mig över huvudet och jag har bara lust att gå ut och ta en promenad i vinterkylan. Det är sex minusgrader ute men det är ingenting jämfört hur dåligt det känns att vara ensam när man har omgett sig med underbara människor i flera dagar. Jag önskar att telepati var en möjlighet. Då hade jag kunnat vara hos min baby just nu och bara myst mig genom natten. Jag har ingen lust att vara ensam gör det gör så fruktansvärt ont. Jag brukar inte störa mig på min egen ensamhet men ikväll så är det riktigt smärtfullt. Jag vill bara att det ska bli lördag nu så att jag kan ligga i mitt hjärtas famn ännu en gång.

Jag måste verkligen jobba på att jag är så känslig. Igår när jag skulle åka hem från Highlake så blev jag så jädrans deppig så att jag började halvgråta. D sa att jag fick stanna en natt till. Jag undrar om det var för att han märkte hur ledsen jag var eller för att han faktiskt älskar att ha mig där. När jag pratade med honom tidigare ikväll så sa han att jag fick stanna en natt till när jag sa att det gjorde ont att vara hemma. Jag önskar att han hade sagt det innan så att jag hade kunnat spenderat en natt till med honom. Jag vet att jag är patetisk som inte klarar av att vara ensam men jag är så otroligt kärlekssjuk nu. Han har gjort mig sådan och jag vet inte hur jag ska känna gentemot det. Allt jag vet är att han är bäst i hela världen och han är värd att vänta på. Just nu ska han bara vara hemma och bli frisk så att han kan komma till stora staden på lördag och umgås med mig. Jag håller verkligen tummarna.

Inga kommentarer: