Det här otroligt fina halsbandet fick jag av baby på alla hjärtans dag. Förstå om jag blev glad!
Fick även ett till i guld med pärlor på.
Jag är lycklig och glad. Jag har spenderat sex dagar hemma hos baby. Sex otroligt fina dagar! Jag kom dit på alla hjärtans dag efter att ha spenderat en natt hemma hos Josefin. Jag kom dit lite över två och han mötte upp mig med cykeln. När vi hade suttit hemma hos honom ett tag så frågade jag: Vart är min present? Självklart skojade jag och vi hade bestämt att inte köpa något till varandra. Men då tog han upp två stycken halsband ur sin ficka och jag hade ingen aning om hur jag skulle reagera. Det första jag tänkte på vart att han säkert hade snott dem av någon dam i släkten och gett dem till mig. Men så var inte fallet. Jag blev glad! Röd i ansiktet och svettades som en gris pga lyckan som rann genom blodet. Tog snabbt på mig det ena halsbandet och det var dags att bege sig över gatan för att gå på kalas för hans farmor som fyllde år.
Väl framme på festen så bjöds det på välkomsdrinkar som var rejält spetsade. Jag blev glad och varm i hela kroppen efter bara ett glas. Men när ruset hade gett med sig så blev jag bara trött och hängig. Fast jag hade riktigt roligt! Vi halvpendlade mellan huset och partylokalen. Till slut vart vi trötta så vi gick hem och vilade. Men efter lite funderande så var vi på en annan fest där alla var fulla och sjukt himla glada. Men vi stannade inte där så länge utan gick hem och sov istället.
Det vi har gjort de här dagarna är typ sovit. Det har varit skönt att få somna i min babys famn varje kväll. Att det är hans ansikte jag ser först när jag vaknar gör mig lycklig och jag vill aldrig åka därifrån. Varje gång jag skulle åka hem så blev jag ledsen och han bad mig att stanna. Men idag så var jag så illa tvungen att åka hem och det tog verkligen emot. Ingen kan förstå hur bra jag trivs där och jag vill absolut aldrig åka hem. Han gör mig så lycklig hela tiden! Han ger mig tusen nya söta smeknamn varje dag och jag får aldrig nog av hans söta leénde. Det var helt okej att säga hejdå till honom idag men att åka därifrån gjorde mig så ledsen så det högg i hela kroppen och speciellt i hjärtat. Men jag ska inte deppa för jag träffar ju honom igen. Det är inte så att vi aldrig mer ses för det vet jag ju såklart att vi gör. Jag har aldrig tyckt om någon, eller älskat någon, så mycket som jag älskar honom. Snart har det gått två månader och mer än så ska det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar